En vecka

Nu har det gått en vecka då vi har hållt oss inom gröna kurens matregler. Det är superkul måste jag säga! Jag tackar Asienresan något enormt, utan den hade jag aldrig klarat av att laga mat inom så begränsade antal råvaror och fortfarande tycka att det är såå gott, som jag tycker att det är. Vi hade en liten koll och jag måste börja äta lite kompliment då min kropp ej smälter maten lika bra som den borde och jag skall därför inhandla Cellenzym. Cellenzym skall hjälpa mig att effektivisera min matsmältning. Därav skall även min kropp kunna ta upp mer av de mineralerna som den mat jag stoppar i mig kan ge mig. Biverkningar när man börjar med denna kur kunde vara
•Huvudvärk
•Trötthet
•Yrsel
•Lättare hjärtklappning
•Irritabilitet

Detta är ingenting jag har märkt något av. Jag har för visso vart snuvig och förkyld så kanske har detta vart en biverkning i sig.

Linda har vart i USA i mer än två veckor nu och är snart hemma i Sverige igen. Något avundsjuk blir man när man med jämna mellanrum får sms om vart i NY hon befinner sig och vad hon har för sig! Kan ju säga att det kryper i resbrallorna lite ;b


Flygplatsen i Frankfurt, 2010

eeh FUCK YOU!

Nu har våren kommit till Oslo och det känns som att den är här för att stanna. Jag har börjat cykla till jobbet. Det är en relativt kort sträcka men det kan hända mycket på den lilla vägen dit. För några dagar sedan blev jag påkörd i ryggen av en minivans backspegel. Föraren tycktes anse att jag borde cykla på den lilla gångbanan som är på sidan istället för att hålla mig till kanten av vägen, näst intill gångbanan. Han körde upp bakom mig smög en stund och jag förstod aldrig varför han ej körde förbi. Nog för att de andra enstaka bilarna som jag möter halv sju på morgonen väjer ut en aning för att visa hänsyn och hamnar någon sekund med ena däcket på andra vägbanan. Denna bil väjde minsann ikke en centimeter! Han höll sig till vägbanan, körde upp så tätt intill och körde in med backspegeln i ryggen på mig. Jag vinglar till, stapplar mig upp på gångbanan och tittar oförstående på den pekande mannen i bilen. Hmm.. ingen skada skedd tänker jag.

Några dagar senare kommer samma minivan upp bakom mig. Likväl som dagen innan väger mannen ej undan mig utan istället håller sig på vår delade vägbana och kör upp bakom mig men nu i bakdäcket. Sedan åker han upp så tätt intill mig och åker bredvid mig, medan han bakom stängda rutor gapar och pekar. Då tyckte jag att måttet var rågat, nu hade han vart tillräckligt otrevlig. Så jag tittade på honom och gav honom mitt längsta finger. Om ni har sätt en medelålders gapande man gå från, till synes skapligt irriterad till helgalen. Exelrationen där emellan går ej ens på en sekund. Han drar ner rutan skriker så det skulle kunna väcka ett helt kvarter och skall jag vara helt ärlig var han så arg att jag ej förstod på vilket språk han skrek. Jag tittar lite på honom och frågar sedan - Men, Vart tycker du att jag skall cykla någonstans då? Den flyförbannade mannen trycker på gasen och hela bilen tjuter när han far iväg.

Endast en av de små sakerna som kan hända på vägen till jobbet, halv sju på morgonen.
RSS 2.0