Jalova rules the rainforest!

Ni anar ej vilken verklighet jag har hittat. Den är fantastisk, avlägsen, utmanande och spännande.  Förra fredagen blev jag och de andra volontärerna, som började samtidigt som mig,hämtade från Gaudy's hostel i san Jose för att sedan ta oss norrut i landet med den minivanen och lagom roliga chuffören. Redan där fanns en sådan säker känsla av att den här upplevelsen skulle bli bra. Gruppen blev tajt och vi hade en fantastiskt rolig resa till Cano Blanco där en båt tog vid för att föra oss till Jalova, vilket området i Nationalparken vi befinner oss i. Det ligger något söderut från Tortugero och tar dryga timmen med båt där emellan. 

Framme vid campet blev vi varmt mottagninga av de andra volontärerna och de övriga i stuffgruppen. Vi bor uppdelade med fyra till fem personer i vardera rum i tre olika byggnader. Och det gemensamma utrymmet under tak är i köket där vi hänger tillsammans på kvällarna efter middagen och sysselsätter oss med lite lagom av allting som går här, mycket spel. För övrigt, kära vänner, så har jag bemästrat Rubics Cube. Vi har elektricitet mellan 18-20 på kvällen ochbeftersom dagarna startar med frukost redan 04.30 och arbetsdagen kl 05.00 ör det vanligt att kvällarna, efter att det blir mörkt, ej blir speciellt mycket senare. 

Lördagen kickstartade med information och genomgångar vilketbfortsatte hela denna veckan ut samt prov i alla områden. Vi har haft utbildningar om fåglar i costa Rica och lärt oss att kunna identifiera de vi jobbar med utantill. Leoparder och övriga däggdjur, ormar, sköldpaddor samt alla arbetsområdennoch tillvägagångssätt inom dessa  och sist men ej minst utbildning i första och andra hjälpen. Jag har blivit godkänd på alla prov och känner att jag haft relativt lätt för att ta till mig all ny information och på söndag börjar arbetet påriktigt. Det vi gör är att vi går två pass per dag. Där det finns fågelskådning från kanalerna i båtarna, BAS vilket innebär speciella turer genom vissa delar av djungeln där man i stora drag skriver ner och lagrar all typ av djurliv man stöter på för att kunna forska i beteenden och vanor. Sköldpaddorna har redan gått upp och lagt sina ägg så det finns ingen nattvakt i november, det vi gör är att kontrollera deras näst. Varje dag går en vakt ut på att återgå till ett sköldpadsnäst för att se om ungarna har kommit upp som de skall, man räknar skalen och ser om alla klarat sig, hur många som dog, blev dödfödda i äggen och annan information för att kunna föra statistik och lagra annan data. Oc en gång i veckan går en grupp på jagwalk vilken går ut på att gå de hela vägen till Tortugero längs stranden, vilket är 14.5 miles,för att föra statistik och information om Jaguarerna i området, räkna dödade sköldpaddor osv. Det är mycket arbete omkring alla områden och jag finner komunikationen mellan olika arbetsområden och grupper mycket intressant. Jag ör exalterad och peppad inför att få börja hjälpa till på söndag, men även arbetet omkring och själva tillvägagångssättet att lagra information  intresserar mig. 

Verkligheten jag lever i är fantastiskt. Vi är 25 personer som bor här med volontärer och stuff. Vi lever i ett samförstånd med varandra och natur som jag aldrig upplevt tidigare. Vi  bor på vår arbetsplats och lekplats, där vi utför våra intressen ochbdelar samma passion- av olika syften. Vi är vänner, kollegor och bekanta som bor tillsammans som en familj.  Vi hjälps åt att laga mat, äter tillsammans, sover tillsammans, jobbar ihop och delar fritid. 

Det är helt obeskrivligt att lägga sig på kvällen till djungelns fantastiska melodier och havets vågor brusande endast hundra meter bort. Slå upp ögonen till ljudet av howler apornas groteskt coola läten. Att knalla upp när det fortfarande är mörkt ute, och vara vaken  i samma veva som djungeln börjar vakna till liv. Från basen ser man stranden som, för ögat, norrut ändlöst sträcker sig hela vägen till Tortugero och söderut hela vägen där floden möter havet och Cano Negro tar vid. Stranden är helt orörd och det är endast hav och horisont åt ena hållet och tät djungeln åt andra.  Jag har vant mig vid ödlorna, ormarna, att ha en fladdermus, som vi för övrigt fått ett namn, precis ovanför min säng som flyger runt i rummet. Alla dess fantastiskt vackra och färglade grodorna, de speciella fåglarna och att Alltid ha ett extra öga vart man sätter sina fötter och händer för egen säkerhets skull. Med säkerhet gå under träden där det alltid sitter de mest konstiga skrämmande eller häftiga djur, det beror lite på hur man ser det och vilket humör man är på. Myggor blir jag nog aldrig riktigt van vid, ej ens i Sveirge, men man lär sig helt klart hantera det. Det är sjukt kul att kunna öppna en kokosnöt när man är törstig eller plocka mandariner eller grapefrukt från träden för snack.

Fredagar är endast en halv arbetsdag och lunch och eftermiddag gick åt att spela fotboll på stranden, vollyboll och skimboarding. På kvällen träffades alla och tittade på film från någons dator. Lördagar är alltid helt ledig och idag hade jag turen ochbkunde följa med in till Tortugero. om två veckor har vi en långhelg på tre dagar och som tanken ser ut kommer dessa dagar spenderas på en tvådagars utflykt med waterraffting och camping. 

Varje dag har Kevin, en av de anställda, spanska lektioner vilka jag försöker gå på varje dag. Dessvärre blir det mycket repetition då jag är några steg före. Kevin talar flytande spanska och det är skönt att ha någon att praktisera med.

Jag mår fantastiskt bra, har roligt, jag lär mig så mycket nya saker och har fått en helt annan synvinkel på en verklighet som serverats framför mig. Vem lärde sig att allting behöver vara på ett speciellt sätt? Jag har fått det bevisat för mig fler än en gång att man själv väljer och kan skapa sin verklighet. När någon sa att sagor ej finns i verkligheten tänker jag alltid tro att den personen hade fel. Man kan leva i en sammanvävd vardag av intressen och yrke. Man kan forma sin verklighet, vardag eller saga till sitt liv precis hur man vill. Jag träffar fantastiska människor och har fått möta en av jordens vackra platser och jag får vara här och göra något som jag själv valt i form av något jag själv tycker är viktigt och bara suga in alla nya intryck och lärdom av det. 

Costa Rica coastal rainforest and community programs

I förrgår var grabbarna och jag på Christian surfers möte och det var väldigt intressant att se gruppen av människor som arranger möten för människor som tycker att sammanhållningen och att faktiskt dyka upp och vara delaktig i en diskussion är viktigare än till exemepel hur man klär sig, vilket är viktigt i kyrkan här. Jag tyckte om själva idéen med att en yngre generation tar tradition och religion och föryngrar den till en annan generations sätt att möta den. Det var mycket sång allting med aukustisk gitarr. Det var fint.

Efteråt när vi kom hem och jag knallar upp till rummet ser jag att någon har vart i min säng. Och när jag tittar mig omkring i rummet ser jag att alla mina saker har blivit flyttat på, uthällt, rotat i och flyttat på. Vi hade inbrott och Hosue blev av med mobiler, Zoila sina smycken och jag förlorade min iPod, min mobil, epilator,ficklampa och väckarklocka. Så tokigt det kan bli. Något som jag kan tycka känns jobbigt också är att någon har gått igenom mina privata ägodelar. De gicknigenom mitt ritblock till exempel. Det känns endast så himla onödigt. Ingen musik på fem veckor i Regnskogen, ej kunna ha någon kontakt med Malin innan hon kommer, att ej ha min epilator på fem veckor när jag skall bo tillsammans med ett helt team känns lite jobbigt. Jag har haftben helt fantastisk resa hittils och jag har lite mer än hälften kvar.

Nu åker jag om två timmar. Helt sjukt. Igår träffade jag en Rachel, från England, som även hon skulle på samma expedition som mig själv. Det var en hel hop med papper som jag ej fått skickat till mig vilket känns bara känns så onödigt. Jag har ej haft någon möjlighet att förbereda migmpå det sättet jag hade velat. Till exempel är det 30 olika fågelarter som jag skall kunna namnet på och kunna identifiera när jag kommer till basen. Vi kommer att ha den första veckan med upplär ing oc utbildning och därefter kommer man få göra ett test. Får man ej 95 % på det provet får man ej delta i expeditionen. Jag antar att om jag misslyckas får jag helt enkelt plugga lite mer, jag kan ej tänka mig att man blir uteslutennfrån projektet. Det går nog bra, jag är manad att göra bra ifrån mig, visa vad jag går för och lärs mig nya saker. Vi får hoppas att det räcker för hjärnan att hjälpa till att komma ihåg all ny information. Det kommer nog bli tufft och svårt men det visste jag ju. Det kommer, om inget annat, bli en helt annan upplevelse än mina 15 barn i klassrummet i Copan. Jag är sjukt peppad!!

Eftersom Malin och ja ej kommer kunna ha någon direkt kontakt med varandra så beslutade vi oss för att ha en dag i San Jose när hon kommer. Hon tar sig till samma gesthouse som jag är på nu, gaudy's backpackers. Jag tänkte att det kunde även vara roligt att se lite av huvudstaden och jag hoppas vi hinner gå till den stora marknaden. Dagen efter åker vi till Tamarindo och vi slog till och bokade boende på det fina hotellet som jag var på sist jag var där. Fantastiskt utsikt över havet, hotellet ligger på stranden, fyrstjärnigt och bara fint. Det kommer jag nog behöva och jag känner redan hur vi kommer att kosa oss tillsammans. En riktig lyxsemester väntar oss så finner jag någon tid av dessa fem veckor krävande kan ja endast sväva iväg tankarna några veckor fram, men Malin på beachen.

Vi kommer mer troligt att åka in till Tortugero under min tid på basen, hur många gånger vet jag ej att jag hinner med. Det vore faktiskt väldigt roligt att se Tortugero och jag hoppas på att kunna ge något livstecken ifrån mig på fem veckor. Om ej, få hörs vi om fem veckor :) ta gott väl hand om er mitt herrskap! Ha en sjukt bra helg och har ni en liten lucka över önska mig lycka till!

See you around !

Det känns rätt gott att säga see you around, till iallafall några personer på denna resa. För att troligtvis kommer Malin och jagvtillbaka till Guanacaste i december. Okej ikväll skall jag gå på ett möte för unga surfare som träffas tillsammans för att studera Bibeln. Det skall bli intressant för jag tycker det ör roligt att man försöker att göra religionerna mer för generationer i tiden och det skall bli riktigt kul att se hur de går tillväga. Själv är jag ingen direkt religiös person trots att jag är ytterst troende. Missförstå mig rätt i den meningen. Imorgon fyller Zoila 50 och eftersom att jag åker kl 9 på morgonen så ör det ej så mycket tid att fira på tillsammans. Hon själv vill ej fira den alls men Hosue och jag tänkte iallafall koka ihop en lite extra fin frukost med tända ljus och kosa oss tillsammans innan jag far iväg. Det är endast två dagar till jag skall ut till Regnskogen och jag är faktiskt ej så nervös, eller stundvis är jag det och andra stunder inget alls. Dem avlöser varandra i ett relativt behagligt schema. Det känns dumt att oroa mig nu också eftersom jag ej kan göra så mycket åt det iallafall. Jag är peppad och manad att göra ett bra jobb ifrån mig och utnyttja min tid till max, göra mitt absoluta yttersta för att vara en tillgång till gruppen jag skall vara med i och projektet jag deltar i. Imorgon bär det iallafall iväg mot huvudstaden, jag tar en buss vilken kostade 5000 colones. Det är i runda slängar 70 kr så det slog ut min flygresa hit litegrann ;b det är ett evigt letande efter hotell till Malin och mig till vi kommer tillbaka när man ej kan diskutera om det. Det är en djungel och jag vill endast att vi skall vara sjukt nöjda när vi är här. Jag vet jag att jag kommer behöva semester nör jag kommer tillbaka. Goda drinka och långa frukostar, bad sol och utflykter. En riktig semester semester att endast gotta mig i att ha systerdagar för oss själva. Kanske är det då värt att lägga pengarna på något man vet att man blir riktigt nöjd med, men å andra sidan är det roligt att vara ekonomisk och leta efter alternativ. Vi måste snacka ihop oss lite tror jag. Sista dagen för det imon:) Haa de!!
RSS 2.0