Det är alltid något nytt på gång!

på ett vis rikare än större, man är ej lika beroende av omvärlden utan mer omsätter varandra i sin omkrets.
I min klass skulle jag informera barnen flyktigt om Honduras ekonomi. Och jag valde att inleda samtalsämnet med vad de ville bli när de vuxit upp. I en annan klass fick läraren till svar från exakt varje elev att de ville bli bonde precis som sina föräldrar och jag fann det rätt sorgligt på ett vis, att barnen ej har sina egna drömmar utan man föds in i en roll. Därför tryckte jag på och sa att jag själv tänkte bli en austronaut eller första kvinliga fotbollsproffs i Milan och det blev en livlig diskussion och jag fick allt från police och doktor till sekreterare och lärare. En av eleverna sa att hon kunde tänka sig att spela Libre, vilket är en lek alla barn leker i Honduras och för att berätta regler snabbt är det ungefär som när vi lekte tjuv och police när jag var mindre. Jag sa bara att det vore ju häftigt att kunna leva på att spela Libre.
Jag har sätt ett lätträknat antal trafikljusen och bilen jag suttit i vid de tillfällena har ej riktigt brytt sig om vilken färg som visats. Honduras har helt klart en mycket mer strukturerad trafik än Indien, där jag aldrig riktigt kommer komma över mina olika turer på vägarna. Det finns körkort att ta med både teoretiskt och praktiskt prov. Man kan även köpa det vilket ör enklare och Kan man köra en bil och vill köra går det för det mesta också bra. Honduras är dessvärre ett land med mycket korruption har man pengar kommer man överens med flera ej minst poliserna.
Resan till costa Rica gick som en dans, om man bortser från att jag betalade larvigt mycket för att komma till flygplatsen, det får helt enkelt gå när jag är själv och ej känner mig manad att börja domdera med centralamerikanska medelålders män. Dessutom betalar man en redig summa för att få komma in i landet. En sak som välde över mig igår när jag satt på flyget var att jag ej kände mig rädd för att flyga. Jag som var så flyg rädd för några år sedan. Det är skönt, det enda som grämer mig är att mina öron ej klarar av trycket varken när ja är i vatten eller uppe i luften, för min trumhinna spricker när planet är påväg ner. Men, men det går ju dessvärre ej att göra så mycket åt den saken. Jag är nu hemma hos tant Zoila och hennes son i Portogolpe i Guanacaste. Jag blev hämtad på flygplatsen och deras hus är bedårande! Något som för mig är exotiskt är när man gör lemonad och endast knallar ut och plockar lime från trädet, eller en mango eller kanske avocado till maten :D det är tokmysigt! Hosue Är 17 år och igår bjöd han och hans kompisar med mig till en strand för att skimboarding. Det var sjukt kul!! Men ej så lätt, jag fick dock beröm av grabbarna att jag gjorde bra från mig för att vara första gången. Gårdagen resulterade idag med blåmärken över baksida lår rejält skrapade knän, allmänt öm efter att jag ramlat och landat på alla dess olika tänkbara vis, en sträckning i ljumsken då foten vid ett tillfälle fastnade på brädan. Brädan fortsatte iväg men det gjorde ej jag! Och trots att jag har duschat har jag fortfarande sant, typ överallt. Det var fantastiskt fint där vi var och jag hade sjukt roligt. Vid ett tillfälle bara stod jag med brädan i handen, i spöregn, såg bergen och horisonten och killarna som sprang och klarade av att göra trix på vågorna och bara gottade mig i att vara vid vattnet.
Nu är jag på jakt efter hotell här i Tamarindo dit jag tänkte ta med storasyster när hon kommer. Det är fantastiskt fint här. Helt fantastiskt Vacker strand, mycket restauranger ganska turistiskt, nära till vulkanen Arenal i Fortuna och endast 20 minuter med buss hem till Zoila :) har någon något tipps på bra boende i Tamarindo help me out! Eller om någon vet något bättre ställe för två systrar att umgås i två veckor är jag mer än tacksam för de tipps vi kan få! Chao

Tusen tack!!

Igår inhandlades och gavs bidragen som ni så snällt har samlat ihop och detta var vad ni gav.

- playdoolera i olika färger
- två typer av vattenfärger
- penslar
- pennvessare
- jag la till en slant och vi gav mina barn i klassen var sitt klassfoto. Eftersom de ej tar klass foton och de flesta skulle heller ej ha råd att köpa dem. Phomolo är den andra av två föreståndare och hon är väldigt bra. Hon ör cool, trevlig, med sinne för humör och en väldigt duktig lärare. Hon är en tuffing men när hon kramade och tackade för bidragen i samma veva som hon sa hej då till mig grät hon. Hon hälsar och tackar så mycket för pengarna och omtanken. Och jag tackar för att jag fick vara budbäraren! Det var en speciell känsla och den vill jag tacka för. Så dem vi vill tacka är
Familjen Hultman;
Annica och Conny,
Mathias med flickvän,
Mikael med flickvän,
Anette och Ingela
Johanna
Familjen E Ljungblom;
Mamma
Pappa
Lukas
Malin
Mormor Ingrid

Igårgen var det min sista kväll i Copan och det firades med maskerad. I sista stund springer jag och Andrea in och inhandlar var sitt hårdeadem som vi istället för mitt på huvudet trär över pannan och simsala bim var vi två stycken tvillingdrottningar! Min sista kväll var helt fantastiskt och nu befinner jag mig i San Pedro sula igen för övernattning och imon bär det iväg på nya äventyr !

Ha en fett bra vecka!!

¡Me último día hoy!

Det har vart det längsta strömavbrottet hittills för min del, nästan tre hela dygn. Ingen skada skedd naturen har vägt upp detta med att bjuda på några varma dagar och idag skiner solen och jag har ej behövt använda feg jackan en enda gång på hela veckan.

Jag är ingen lipsill sådär men idag var jag nära tårar flera gånger. Min sista dag med barnen och vi har haft en fy dundrans dag. Vi var först på El campo och kastade freesbi och lekte lekar, därefter gick vi ttillbaka till skolan och hade ett test i det som räknas i svenska NO ämnen, och det fanns endast ett fel i hela klassen pån 16 barn. Jag blev så stolt! Och jag kände att hur vi knogat med detta och jag måste ha gjort något rätt! Det liksom bara värmde i bröstkorgen. Jag har fått så mycket respons och bekräftelse på att jag faktiskt vart till nytta och att mina tillvägagångssätt har uppskattats idag. En av eleverna, han är den som alltid är klar med sina uppgifter innan de andra knappt hunnit börja, och då jag alltid haft en eller två extra uppgifter för honom har han ibland tittat på mig med ett ansiktsuttryck av - vi har ej samma åsikt om saker och ting. Han kom med ett kort till mig idag där han hade ritat en stor stjärna i massa fina färger och skrivit ett väldigt rörande brev. I slutet stod våra namn på var sin sida om ett hjärta och vi har suttit och bara hållit om varandra med jämna mellanrum idag. I slutet av dagen hade vi lite bild/form och gjorde papperflygplan och loppor fredagen till ära. Jag gjorde små pappersaskar somnde fick när de gick hem med två klister ärmen var, något som de tycker sjukt mycket om och jag har använt i form av belöningssystem vid lite tyngre uppgifter och prov.

Något som är skönt men något skrämmande är att jag har allting i stort sätt planerat ända fram till jul. Imorgon skall vi åka till the hot springs. Vilket skall bli intressant då jag har hört att det är väldigt fint och jag har aldrig badat i en sådan naturligt uppvärmt bad ;b söndag morgon åker jag tillbaka till San Pedro sula och besöker den staden innan flyget till Guanacaste lämnar Honduras kl 07 måndag morgon. Där hämtar Zola mig och jag kommer spendera tre dagar med henne och hennes familj. Vad vi skall hitta på har hon planat. Jag tar en buss från Portogolpe till san Jose och fredag morgon nästa vecka blir ja upphämtad av en stephen från GVI som tar mig till En av Costa Ricas naturreservat precis vid Tortugero på den carribiska kusten. Fem veckor återstår i Regnskogen och jag är förberedd på väldigt mycket jobb. ( jag återkommer med en närmare beskrivning av arbetet där. Den 9 december blir jag tillbakaskjutsad till san Joses flygplats, där min älskade syster förmodligen redan kommer ha landat och är trött och glad efter en lång flygresa. Vi åker tillbaka till Guanacaste, exakt vart har jag ej bestämt än. Den 23 åker vi hem och vipps så var mina planer över och mitt arbete slutfört. Det är fantastiskt skönt att ha en plan att gå efter, på ett annat sätt skrämmande.

Jag har så fantastiska människor där hemma i Sverige och några av de själarna har samlat in lite pengar till skolan jag arbeta på och idag skall jag gå lös med dessa pengar och inhandla era bidrag. Tusen tack! det kommer vara värda spenderade pengar, det lovar jag! och jag återkommer med exakt vad ni har köpt :) tack igen! Och ni skall veta vad imponerade mina föreståndare och andra volontärer blev när jag berättade det och - vilka fina människor du har där hemma. Jaaaa, det har jag!! Jag vill samtidigt tacka för den responsen jag fått hemifrån. Jag var så orolig innan jag åkte om jag skulle göra en mer björntjänst genom att åka hit och det har var skönt att få tankar hemifrån som en liten putt frammåt.

Jag klarade fyra veckor här. Jag Har lärt mig ett nytt språk och även undervisat i det. Jag har lärt mig undervisa. Jag har sannerligen utmanat mig själv, och jag måste säga att jag tog mig an utmaningen på ett helt godkänt vis :)

¡Adiós!
RSS 2.0