Lahad Datu

Idag är det exakt en vecka kvar till jag kommer tillbaka till Nordens kant av världen. Jag kan inte förstå hur fort tiden har gått här.. På ett vis känns det som att tiden bara flygit iväg, samtidigt känns det som att jag hunnit gjort mig mer hemma än jag väntat mig och det känns som att jag bor här. Känslan av att åka tillbaka till lägenheten i Växjö känns rätt vemodig men lyckan att komma tillbaka till ett December-Sverige kompenserar den. 
 
Iallfall, jag har en hel vecka kvar i Malaysia. Fem dagar kvar i Lahad Datu med mina sista arbetsdagar här. Uppsatsen går saaakta men framåt. Jag har hittills gjort sju intervjuer med åtta personer, jag har ytterligare en inplanerad och förhoppningsvis har jag ytterligare en intervju på gång som skall hinnas göra innan denna arbetsvecka tar sitt slut. Jag har ändrat lite syfte och mer konkret ifrågasätter utbildningsmöjligheter för barnen inom Sama Dilaut. Jag vill förstå deras situation och jag tror att den komplexa situationen som barnen hamnar i förhållande till skolan kan hjälpa mig med det. Malaysia lägger otroligt mycket pengar på skolgång och utbildning av barn, men det är uteslutande Malaysiska medborgare. Samtidigt har Malaysia Education for All- policy i rullning där de satsar på att aktivera alla barn inom skolan. NGOs (icke-statliga organisationer) tillåts därför, som PKPKM, att undervisa ”unprivileged children” så som barn inom Sama Dilaut. Parallellt med detta kan man sätta sig in i statens åtgärder för att rensa Sabah på "illegala invandrare” som dem kallas, papperslösa och har inte skrivit under på FNs konvention för statslösa. För mig blir det en motsägelsefull gråzon i och med att de accepteras att undervisas av NGOs samtidigt som staten arresterar familjer till och från skolan som är skrämmande och väldigt komplex. 
 
I helgen bär det iväg till Kuala Lumpur. Jossan och jag är såå peppade! Vi hade tänkt att couch surfa men efter att vi mött starka reaktioner från vänner och bekanta här, varav en person rent ut sagt förbjöd oss på grund av riskerna som det innebär, har vi nu bokat in oss på ett hostel. 
 
Såhär kan det se ut i downtown på en marknad och på vägen därifrån hemmåt. 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0